Det var på juldagen 1971 som Berlin fick sitt Klo III. De andra två, som en gång legat på
Hauptstrasse och Nestorstrasse, har båda slagit igen för länge sedan.
Det var bara den tredje bekvämlighetsinrättningen som överlevde och som nu inpräglat
sig starkare hos många Berlinbesökare än både slottet Charlottenburg och Museuminsel.
Denna krog, som man lättast föreställer sig som en blandning mellan spöktåg och
kuriosakabinett, besöks mer än gärna av turister men även av många berlinare
som ser ”Klo” som sin stamkrog. Inte så konstigt, 41 år, ett halvt liv.

Inträdet till den omättliga toan ( ”klo” på tyska ) är plågsam. När man passerat dörrvakten,
träffas man av en vattenstråle och het luft från golvet som lyfter tjejernas kjolar till
en oanständig höjd. Precis till höger väntar terrarier med alla möjliga sorters hemska
djur: en fågelspindel, en leguan, en boaorm.
Till slut sliter en blottare – dock oäkta – av sin
rock och sträcker ut sin erigerade plastgrej i gången. Längre in fortsätter det sedan.
Här far borden i luften, barstolarna välter,
dockor slår med hammare från taket över gästernas huvud. Stalaktiter bryts ner
med förskräckliga dån, blixtrar jagar genom lokalen och från högtalaren
hörs hur någon kräks upp sin själ. Ägaren till denna sällsynta ”bekvämlighetsinrättning”
får faktiskt många av sina idéer på (den riktiga) toan.
”Tidigare hade vi ett loft på toan, där vi förvarade allt möjligt”.

För övrigt är ”spoltiderna” från kl. 19-?,
på helger till kl. ? och vilodagar finns det
bara två om året: Julafton och Nyår!